”Ett Underbart familjekaos”

I helgen har jag varit duktig och jag är stolt över mig själv. Jag och Maria har börjat gå i spåret och både lördag och söndag så gick vi 5 km så en mil allt som allt och det var underbart skönt alltså.

Nu har jag ju gjort 3 veckor med min viktnedgång och nu ser det ut så här : Midjemått 102,5 cm (-7,5 cm) och vikt: 81,1 kg (-3,6kg). Är så nöjd med mig själv och jag är såå sporrad att fortsätta, blir 5 km i kväll igen trots regnet.

Idag har jag ordentligt med träningsvärk på insidan låren, red på Pila i både lördags och på söndagen. Pila är helt otrolig att rida på, hon är 21 år men det kan man verkligen inte tro för hon vill springa hela tiden.

Mätte midjemåttet i går och nu var det på 105 cm… Det går neråt iaf, synd bara att vikten inte gör det oxå.

Nu har jag i två veckor försökt vara duktig och det har faktiskt gett resultat…

Utgångsvikten var 84,7 kg och midjemåttet 110 cm

2 veckor senare 82,2 kg och midjemåttet 107 cm

Går i skogen nästan varje dag med Athena och förutom det så är man ju ute på småpromenader  flera gånger om dagen och jag försöker verkligen inte äta onödigt stora mat
portioner och är jag godissugen ahr jag gjort fruktsmothies.

Så vi får se hur mycket jag lyckas gå ner till min 30 årsdag….

I kväll tog jag med Athena på en promenad i skogen och det var helt underbart skönt att få komma hemifrån ett tag, känner verkligen av ångest nu när jag är själv med barnen hela dagarna nu när de har semester.
När vi kom ut i skogen var det alldeles blått med blåbär så jag tog fram en ”bajspåse” och plockade lite till barnen, när vi gick hemåt sen så sprang vi lite och det var jätteskönt.
Har ju alltid hatat att springa men vem vet, man kanske skulle prova några ggr.

Har även pratat med de i forshaga som eventuellt vill anställa mig på gravvik men eftersom jag inte har bil och det var jag ju tvungen till så blir det inget denna gång, kanske senare om det kommer ”in” en bil.

Nu ska jag ducha lite eftersom man blev lite varm när man var i skogen…. Natt natt!!!

I dag har jag varit på min första jobbintervju där jag blev intervjuad av mamman till en 13 årig tjej med autism och epilepsi. Jobbet verkar väldigt intressant och är ett grav vikariat, nåt år kan jag tänka mig.
Enda stora nackdelen för mig är att jag ingen bil har och ingen erfarenhet av epilepsi, annars verkar det helt suveränt iaf.
Bara att avvakta och se vad det blir….

I dag kom pappa & Birgitta oxå och hämtade grabbarna som ska sova där i natt, känns så tyst och tomt bara. Vad gör man när man inte har barnen hemma???

Jaja skönt är det iaf och de kommer ju faktiskt hem i morrn eftermiddag igen…